Företag, pengar, framgång

Jag vill även berätta att den nya bloggen kommer behandla ämnen som tagits upp på den här bloggen. Det kommer kanske till och med bli personligare än vad det varit tidigare. Men den kommer vara mycket bredare.

Hoppas ni väljer att även följa den nya bloggen. Klicka HÄR.

http://www.finest.se/perfektpunktse

sandra3

Att pressa sig.

Att pressa sig själv kan vara så otroligt kul men också otroligt läskigt. För när man väl tar steget kommer man inte kunna backa. Då måste du hålla i och kämpa. Det värsta är när man fegar ur för du kommer aldrig kunna gå tillbaka.

Ett exempel är när jag var 15 år och spelade innebandy. Vi hade uttagning och jag kom med i det ”bättre” laget men många av mina andra kompisar blev kvar. När jag kom till första träningen tyckte jag att allt kändes så seriöst och dessutom hade jag inga av mina gamla kompisar med mig. Det gjorde att jag tillslut hoppade av det ”bättre” laget och började i det vanliga igen. Men där kände jag att allt var för oseriöst istället och då var det absolut inge kul. Så det slutade med att jag slutade med innebandy helt. Tänk om jag istället hade pressat mig i innebandyn och försökt få nya vänner, då hade jag nog spelat än idag.

Nu ska jag gå och möta upp Kim.

bild (1)

Wait til you see my smile.

Jag brukar alltid försöka vara positiv och glad men ibland brakar fasaden och då är det tyvärr familjen som får ta min ilska, besvikelse eller ledsamhet. Jag vill inte lägga allt på dom men det är lätt att det blir så. Jag är otroligt rädd att bli dömd av andra människor och familjen är dom som jag vet alltid kommer stå bredvid mig vad jag än gör eller säger. Jag är så otroligt tacksam att jag har dom men nu känner jag att det är dags att bli så där glad igen som man var när man var barn och ens största problem var att ens kompis skulle åka hem precis när man hade som roligast. Jag var ett väldigt glatt barn och jag har inget att klaga på under min barndom. När jag tänker på den var jag verkligen lycklig och det är den lyckan jag ska hitta igen och känna. Dags att skratta sig igenom jobbiga stunder i stället för att dra ner sig. Måste samla ork och skratta är en otroligt bra energi skapare!

bild4

Bild 5

Negativ energi blir positiv.

När jag blir arg på nått, nån eller annat så försöker jag använda den energin till att göra bra saker istället. Jag har otroligt svårt att släppa ner garden och faktiskt erkänna att jag är svag. Jag kämpade för att göra det nu men står nu där och känner mig dummare och mindre än någonsin. Men det är då jag också får känslan av revansch. Att jag ska visa alla vad jag kan göra. Att göra om negativ energi till positiv kan nog vara den starkaste drivkraften man kan få. Det handlar väll egentligen om stolthet och bekräftelse. Att man visat sig sårbar och det gör att det känns som att någon ser ner på en. Ta som exempel när någon gör slut, plötsligt blir personerna de snyggaste och mest aktiva människorna man sett men när de var tillsammans kunde de inte anstränga sig. Ofta har väll många känslan att han/hon ska allt få se vad hon/han går miste om! Använd ilskan till något bra, ta inte ut den på någon annan, utan omvandla den!

DSC_0098 copy

Sakta tajtas magen till.

På söndag har det gått 3 veckor och sakta byts överflödigt kroppsfett till muskler ( förhoppningsvis). Det är lite frustrerande att det går så långsamt men jag försöker motivera mig att hålla min ”avsatta” tid för att jag vet att så fort man ser resultat kommer man vilja fortsätta.

Jag läste någonstans att det tar 4 veckor för dig själv att börja se och känna skillnad, det tar 8 veckor för dina närmsta vänner att se skillnad och det tar 12 veckor för din omgivning att se det och slutligen 16 veckor för alla att se det.

Det ger ett litet hum om hur lång tid det tar för en förändring. Jag har också hört att det tar ca: 3 veckor att anpassa sig till en ny vana. Så jag ligger i den kritiska zonen nu.

Vad jag mest har ändrat från förut när jag försökt med sådant här är att jag inte ser allt svart eller vitt. Är jag sugen på choklad, ja ät då choklad men vräk inte i dig. Jag försöker hitta en balans som ska hålla en längre tid. Visst, jag kanske inte går ner så mycket som jag skulle kunna göra varje vecka men försöker se det långsiktigt.

Väldigt tidiga bilder för att direkt se någon skillnad men jag tycker ändå det syns lite. Har tagit ”före” bilder som jag hoppas kunna våga visa er längre fram när resultatet blivit större.

NUimage

image

Varför denna bild?

IMG_0302

Jag vet att det blir mycket snack för att motivera och jag vet att det ibland nog kan var lite irriterande, tjatigt och flummigt. Samtidigt kanske någon tar åt sig där ute och blir påverkad, vilket jag hoppas.

Varför jag skriver så mycket om allt detta är för att jag själv är påväg in i en stor förändring i mitt liv. 2013 var ett år då jag sprang i från mig själv och körde på utan att direkt veta vilken riktning jag var påväg emot. Jag och ”mitt livs kärlek” gjorde slut på grund utav att jag trodde att livet hade mer att erbjuda, något jag idag ångrar stort. Jag hoppade av skolan för att börja ett jobb som jag trodde skulle vara mitt drömjobb men som sedan visade sig vara min största skräck. Trivdes inte alls och mitt psyke blev helt nedbrutet. Jag hoppade då på skolan igen men med ett självförtroende i botten. Jag trodde inte alls på mig själv, jag hade ju misslyckats med jobbet och jag kunde ju ingenting (kändes det som). Jag fick för mig att ingen tyckte om mig och trodde jag var i vägen vilket gjorde att jag inte längre var den glada, spontana tjejen som jag är. Skolan gick också så där och plötsligt stod jag med hundra ofärdiga grejer som skapade ångest. Jag funderade på att fly till ett nytt land, jag hade ju så kul i USA. Det skulle ju vara så skönt att släppa allt och börja på ny kula.

Det jag kom fram till var att det är inte fly som är lösningen utan att kämpa sig ur det och bearbeta det för annars kommer det tillbaka. Jag bestämde mig för att stanna i Stockholm och sökte massa jobb och fick ofta gå vidare men fick kommentaren ” Vi gillar dig, men vi tar den med mer erfarenhet”. Varje gång tänkte jag hur ska jag få den då om jag inte får någon chans?

Då träffade jag min nuvarande chef. Han som faktiskt trodde på mig och vågade ta en chansning på en ung liten halvgalen tjej. Det ska han ha ett stort tack för då mitt liv plötsligt sakta ändrades. Jag hade ett syfte med att vakna på morgonen och gå till jobbet och få göra det jag brinner för, marknadsföring. Därefter kom jag i kontakt med Isabella och Pingis som också gav mig denna chans, så också ett stort tack till dom .

Jag är nu på rätt spår och vill högst upp på prispallen. Sakta tar jag steg för steg framåt och bygger upp mig själv igen. Och jag tror att nån gång måste man nå en botten för att aldrig vilja hamna där igen. Nu kanske min botten inte var den värsta men den motiverar mig ändå att ta mig framåt hela tiden och bli starkare än jag någonsin varit.

Så nu håller jag på att hitta tillbaka och bli den jag vill vara, göra det jag vill göra och klara dom utmaningar jag tar mig ann.

Så varför denna bild? Jo, för jag har legat i två timmar nu och grubblat och tänkt. Plötsligt kom jag faktiskt fram till något vilket gjorde att jag gav mig själv ett löfte. En härlig känsla spred sig då genom kroppen och jag tänkte hur ska jag behålla den här känslan och komma ihåg den när det är svårt? Jo fånga den.

Så det var vad jag gjorde jag tog en bild och varje gång jag är osäker kommer jag titta på den här bilden och minnas, känna och motiveras av den. Den här natten då jag gav ett löfte till mig själv och det ska hållas.