Idag förändrades jag som människa.

Jag har alltid varit en person som tar på mig saker personligen och försöker alltid se min egen påverkan i saker. Det är något min mamma har uppfostrat mig stenhårt i. Att bli en människa som ska förstå vad mina egna handlingar kan leda till och att jag alltid är en del i en konflikt. Hennes tanke är att det måste alltid vara minst två personer i en konflikt och det är aldrig en av personernas fel.

Som en gång när jag var ute på krogen blev jag slagen av en tjej. Det var som ett podium där vi stod och dansade och den här tjejen puttade ner oss så vi ramlade. Så jag gick fram till henne och skulle fråga varför hon gjorde så men innan jag ens hade öppnat munnen slog hon mig i ansiktet. Jag blev så chockad så jag bara stod där och fick ur mig – Vem gör så?

När jag sedan ringde min mamma frågade hon så klart hur jag mådde och att jag var okej men när dramatiken hade lagt sig började min mamma småskratta åt det. Hon sa att hon kunde också tänka sig att jag hade varit ganska jobbig att ha bredvid sig (då jag dansar som en galning). Jag började då skratta och sa till mamma asså till och med nu när jag blir slagen får du mig att tänka på hur jag har provocerat fram det här hos henne.

Jag tycker man ska lära sina barn att de ofta är med i anledningen till varför situationer uppstår. De värsta människorna är dem som ALDRIG kan se sitt eget fel i en situation. Men tyvärr är det så att dom personerna aldrig skadas, mår dåligt, eller tar ansvar utan det är vi andra som mår dåligt och bryr oss. Vi som egentligen är de fina och omtänksamma.

För att komma in på min rubrik kände jag att för någon dag sedan räckte det. Jag har alltid trott på människor så mycket att jag alltid själv råkar illa ut och jag tänker inte vara den personen längre. Jag kände att jag bryr mig inte längre.

Det var som att den sista droppen gjorde att det rann över och jag kände ingenting. Mitt skinn på näsan blev plötsligt 10 cm tjockare. Och det är hemskt att jag skulle komma till den punkten att jag ska behöva komma fram till att andra människor utnyttjar dig om du är snäll. Och vad vinner du på att vara snäll? Ingenting! Du vinner inget på att vara snäll mot allt och alla.

Så se upp, för nu är jag trött på att vara den som tar skiten för att man försöker vara en bra person. Och vet ni vad det värsta är? Att jag lovar att genom att vara hårdare, tuffare och bry sig mindre kommer jag ta mig så mycket längre!

YouTube Preview Image YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Med risk för att låta ”djup” är musik den bästa flyktvägen jag har. Stänga in sig i ett rum och lyssna och känna känslor som den bara lyfter fram. För mig är musik något annat än bara något vackert. Nu ska jag flumma ut totalt men ibland kan jag känna mig så inne i en låt att jag typ skulle vilja sugas in i den som typ en musikvideo. haha. När jag lyssnar ser jag bilder och sekvenser i mitt liv. Antingen sådana som varit eller så föreställer jag mig nya. Kanske är det de som kallas att dagdrömma. Vet iaf inte vad jag skulle göra utan musik. Vill man döda halva mig ta bort musiken.

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Idag förändrades jag som människa.

  1. Kan vara bra att se sin del i något, men att du blev nerputtad och slagen var väl endast tjejens fel tycker jag. Mina lärare använde den där retoriken mot mig och bröt ner min självkänsla totalt för det var tydligen jag som var anledningen till att andra fick bete sig illa mot mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>